jozelijoz

Egentligen behövs inga tecken. Alla är väl klingande överrens om att det är vår nu. Men jag känner det genom min hälsa. Det är tufft alltså. Som fan. Speiellt när det sätter sig i lungorna med min astma och inte i ögonen och näsan.  Ja fy fan.

Så valborg. Ikväll ska det drickas en massa sprit. Det blir gott. Men jag är lite kluven. Vill nämligen inte vara bakfull imorgon.  Ska träffa Fia, vilket var väldigt längesen. Hon har inte ens fått sin present från budapest. Hoppas hon tycker om den.
Samtidigt så vill jag vara klapp kalas ikväll och ha askul. Hoppas jag lyckas med båda.

Snart ska jag till mamma och få mig tårta. Hon tog nämligen examen igår. Wiie!

Nynnar på Ayo Technology -Milow. Den har visst fastnat

Idag har jag jobbat 13 timmar igen. Trött som attan! Det gick förhållandevis bra.

När jag kom hem till husvagnen satt min favorit Linus här! Trevlig överraskelse, det firade vi med nudlar.

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer, måste hinna sova innan det är dags att jobba igen.

Ska upp om fyra och en halv timme.. Hatar att tänka så. Men kan inte låta bli. Inte ett dugg trött är jag heller. Är snuvig och hostar en massa, inte läge att bli sjuk asså! Det är iofs aldrig läge att bli sjuk. Inte på mitt jobb.

Det var en skitdag idag.  Var lite sliten, visste inte riktigt varför gissar på att det är min kommande sjukdom. Satt på fält d där det i stort sett aldrig kommer passagerar så jag satt och läste min bok. Då kom det två passagerare som skulle varit med ett flyg som blev inställt. Dom var riktigt arga och skällde på mig för att jag inte kunde hjälpa dem. Fick ringa dit min teamleader tre ggr och sa i telefonen högt framför passagerarna att de var agressiva och otrevliga och att han var tvungen att komma dit för att få dom att lugna ner sig.
Som tur var så var det bara en timme innan jag skulle sluta. När man haft såna människor så kan det va jobbigt att ta andra passagerare efteråt, man känner sig lite skakis och inte alls som någon servicemänniska.
Snällaste och bästaste teamleadern Eirik bjöd mig på glass efter jag slutat jobbet så jag blev lite glad ändå till slut =)

*Host, host*

Nä, nu måste jag faktistk sova. Natti!

Idag var det första dagen efter 4 dagars ledighet. Man känner sig alltid lite ringrostig efter att man varit borta. Går in på fel flight och funderar på varför man i hela helskotta inte hittar passageraren... typ såna grejer. Men det tar tio minuter så är man tillbaka igen. Men det har varit en jobbig dag. Jag har varit riktigt trött, passagerarna har klagat och skällt extra mycket. Brandlarmet gick också. Det var lite jobbigt. För det var precis när Alex Lg och jag skulle ha rast så vi fick vår rast en timme senare istället och då hann vi nästan dö av svält! Och så blir det mycke stress efter ett brandalarm. För då är det helt plötsligt kö igen.
Alexandra LG blev dålig av allergin. Riktigt dålig. Så hon gick hem från jobbet. Fick höra sen att hon satt på sjukhuset så efter jag slutat jobbet åkte jag till henne. Då var hon precis klar och fick åka hem. Så vi åkte och köpte mat, hennes blodsocker var lågt så hon behövde få något i sig. Jag försökte få henne att sova hs mig men hon envisades om att det gick bra ändå. Men nu har jag en klump i magen och är orolig för att hon ska bli dålig igen. Hon har lovat att ringa ifall hon skulle bli sämre. Hoppas hon håller det.

Nu ska jag läsa en av böckerna jag beställde! Lästa ut en inatt och nu är det dags för nästa!

Ikväll ska vi bada i badtunna och dricka massa öl. Det blir lite av en en dubbeldejt. Fast jag dejtar nog mest mina 10 kalla Corona med lime. Mmmmmmmm!
Perfekt väder också. Egentligen skulle man ha grillat också men thesabiten slutar inte förrens nio. Men det hinns med framöver för nu är det nästan sommar! Ett tydligt tecken på det är att mormor och jag shoppade sommarskor idag!

Therese säger att jag är kräsen. Så kanske det är. Men orkar inte lägga ner tid på killar som det ändå inte kommer gå vägen med. Jag tröttnar så fort. Dom gör något fel och så är som ute. Orkar inte lägga ner tid på en massa dravel! Ha, ja jisses. Dom får ju iaf en chans till att börja med. Lyssnar på Veronica Maggio -Nöjd. " jag förtjänar faktiskt bättre än så". Jag har haft endast värdelösa relationer och vill inte in i någon sådan igen och då blir man lite kräsen.

Var finns min grodprins!? Hallåååå?! *Tar fram kikaren och börjar spana*

Blir ingen bio på lördag som jag sett fram emot. Jävla skit. Så nu blev jag helt plötsligt jätteoff. Inte har jag målat heller som jag skulle göra hela dagen. Imorgon ska vi bada i tunna och mysa. Men det är så omständigt. Det blir mysigt men jag kan inte lämna huset på hela eftermiddagen. Jag är bara nere just nu. Suck. Allt känns för jobbigt. Fråga mig imorgon så skuttar jag nog ut med vedpinnarna till tunnan.
Det blir kul.
Måste bara egga på mig lite.

Suck

Till minne av John och Gunnar Elfgren



Fick en akut längtan efter farfar ikväll. Iår är det nio år sedan han och farbror dog. Nästan exakt, jag är lite dålig på datum. Det var en av de värsta perioderna i mitt liv. Kommer ihåg att det var en lördag och jag var med mormor till jobbet som jag brukade. Mamma ringde mormor och hon sa att Gunnar var på sjukhuset igen. Jag tänkte inte mer på det. Han låg ofta inne. Men när jag kom hem fick jag berättat för mig att nu var det nära slutet. 7 dagar gav läkaren honom. Jag stod inte min farbror nära, vi träffades inte så ofta. Hade bara en helt vanlig farbror/brorsdotter relation. Men jag avudade mina äldre kusiner. Jag fick aldrig träffa Gunnar de där sista dagarna. Det var inte så jag skulle behöva minnas honom sa pappa. Själv var han där varje dag. 11 dagar slutade det med. Han levde på övertid. Han var 43 år. Han hade två barn, han ville leva. Minns hur ont i magen jag hade varje dag medan jag räknade ner. Idag? Nej, kanske imorgon. Vill inte. Vill inte. Vill att farbror ska få leva. Helt plötsligt slog verkligheten och tyngden av livet i min tolvåriga mage.
Tre veckor senare dog farfar. Av åldern sa de. Av sorg sa vi. 73 år betyder inte döden. Det tog för hårt på gubben att förlora sin son. Ingen förälder ska behöva se sina barn dö. Det var morgonen till skolavslutningen vi fick reda på det. Sen satt jag i kyrkan. Alla var glada för att det var sommarlov. Jag var ledsen för att min farfar dött. Farfar var min förebild. Jag avgudade honom. Kramade honom så ofta jag kunde. Njöt av att få åka till farmor och farfar och äta pannkakor och fika med massa pepparkakor. Man blir snäll av pepparkakor sa farfar. Jag åt så många att det gjorde ont i magen. Doppade i blandsaften som alltid var lite för stark men det gjorde inget. Det var länge sedan jag åt pepparkakor. Har inte gjort på ca nio år. Visst har jag ätit en någon gång, men inte med den aptiten. Inte för att jag tyckte det var gott. Så fort jag äter en ekar det i huvudet "Man blir snäll av pepparkakor".
Farfar älskade värmland. Rikard spelade alltid Värmlandsvisan på saxofon varje jul och på farfars grav är det ingraverat en skogsstjärna. Därav min tatuering på handleden. Till minne av min idol, farfar. Två år efter hans död sjöng jag värmlandsvisan på skolavslutningen.
Det har gått nio år, men jag känner ännu att jag inte har riktigt återhämtat mig. Jag saknar er.

Sov på soffan. Orkade inte gå ner till mig. Var uppe till fem. Vaknade med soffans mönster i ansiktet. Snyggt.

Borde göra något vettigt. Ska hämta Julia snart. Borde måla också. Känner mig redo liksom men måste bara orka ta tag i det.

Måste bli karlstad imorgon. Hinner ingen annan dag. Fredag kanske det blir fredagsmys, lördag åker jag tillbaka till norge. Jobbfest. Eller ja bio, som åtföljs av lite kalajs. Kan nog bli riktigt kul.

Min minsta syster Rut kom in och grät förut. Eller hon sa att hon bara hade fått något i ögat men det trodde varken jag eller Julia på. Så vi tog med henne in i rummet där vi kunde vara själva. Killade henne i håret och frågade vad som var fel. Hon sa att hon saknade mamma. Hon fick sitta i mitt knä och vi höll om varandra alla tre. Hon berättade att när hon var hos pappa saknade hon mamma och när hon var hos mamma saknade hon pappa, och jag, jag var aldrig där så mig saknade hon hela tiden. Det skar i hjärtat på mig. Herregud, vad gör jag i Norge? Jag vill ju kunna finnas där för mina älskade, älskade systrar. När jag flyttade till Jönköping saknade jag dom konstant. Där var på den tiden de var allt för mig. Också en stor anledning till att jag hoppade av efter en termin. Senare bestämde jag mig för att fortsätta ändå, men det var så pass olidligt för mig att va ifrån dem. Jag måste åka hem oftare. Skicka brev eller vad som helst. Jag vill att de ska veta att jag skulle göra precis allt för dem. Jag ångrar inte året i Jönköping, jag växte oerhört som människa. Men nu då? Växer jag alls? Förlorar jag mer än jag vinner? Pengar är inte allt.
När mamma och pappa gick isär gick jag itu. När ens föräldrar varit tillsammans i 25 år tror man att det ska hålla för alltid. Jag kände det som att mamma svikit oss, speciellt när hon hittade en nu så fort. Givetvis ska man inte stanna i en relation man inte trivs i och jag har väl kommit till den insikten att det var för det bästa för båda av dom men såren svider än. Hur länge sen var det nu? 2,5 år sen? mindre? Vet inte riktigt. Jag saknar den där familjekänslan. Vetskapen om att jag även i vuxen ålder kunde krypa ner mellan mina föräldrar och känna mig trygg. Har några kort kvar, någonstans, dom sista med mamma, pappa och mig, Vi satt alla i deras dubbelsäng och vi tog kort på oss själva med digitalkamera. På en bils gapskrattar vi alla. Vi tjöt av skratt. Minns inte vad vi skrattade åt men jag kommer alltid bära det med mig. Nu är det förstås bara ett ledsamt minne. Något som aldrig kommer bli igen. Såren svider än. Så vad hände vid skilsmässan? Jag var den enda av barnen som visste om det. Hade ingen att prata med. Det var samma vecka som Ida var i Bulgarien. Jag satt i lägenheten och bara grät. Kröp upp till Robert på kvällen och snyftade i hans famn. Men han förstod inte riktigt. Att det skulle vara en hemlighet var det som bröt ner mig först, sen att se pappa plågas så. Han var ledsen hela tiden och förlorade massa i vikt. Det var tortyr. Min student var en katastrof. Det var  två veckor innan som jag fick reda på det och vid min student var det fortfarande en hemlighet. Allt kändes så fejk! Vi var en fejk-familj som var fejk-glada på min fejk-student(jag gick mina sista gymnasieår på folkhögskola och var den enda på skolan som tog studenten).  Min taktik var att bli stenfull. Mitt bland släkten. Visste inte hur jag skulle hantera det. Pappa som satt i solglasögon i ett hörn och sa inte ett ord och mamma som tjattrade glatt med sina vänninor ute på gräsmattan en bit bort från oss andra. Jag fick inget studentfoto i min balklänning. Det liksom glömdes bort. Inga tack-kort för presenterna. Det jag hade sett fram emot.
Mina systrar fick reda på det en eller två månader efter mig. Julia grät. Rut ställde komplicerade frågor. Jag visste inte vad jag skulle göra. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte var där mer för mina systrar. Jag var fullt upptagen med att må dåligt själv.  Jag kan inte ändra på det nu. Jag kan inte spola tillbaka tiden. Det enda jag kan göra nu är att tala om för dom hur mycket jag älskar dom och att jag alltid finns där. För det finns jag. Många vänner har lämnat mig genom åren. Jag har tacklat det genom att lämna dom också. Men systrar, det har man för alltid.
Ska kanske tillägga att det samma gäller för min bror. Även om jag inte känner lika stort ansvar att ta hand om honom eftersom han är min storebror :)

För att pigga upp Rut bestämde vi oss för att sminka oss och spexfota. Brorsan fick vara fotograf.

Det är jobbigt att fixa håret... Det tar så lång tid och är omständigt. Men men, vill man vara fin får man lida pin!

Jag skulle vilja åka till stan någon dag under veckan. Ska ringa Jing och se om han har tid att fortsätta på min tatuering. Skulle vilja köpa skor och en digitalkamera och tv-spel Fast ska nog kolla blocket först. Iaf för  tv-spelet, kameran vill jag helst ha ny. En bra en! Så kan jag lägga upp fler bilder här och på facebook =)

Vet inte vad jag ska göra ikväll. Måste måla. Men tänkte börja med det imorgon. Väntar på att någon ska ringa. Riiiiing!

Ja, lyssnar på Live your life - T.I. ft. Rihanna.

Nu är jag iaf hemma i Munkfors. Det är så gött. Fastän jag trivs i husvagnen, har massa kompisar i Norge så blir det annorlunda när jag kommer till mitt barndomshem. En slags ro i kroppen. Att bara få ströva runt i handduk och sockor(det är kallt på golvet) och plocka i kylskåpet, ta fram o'boyen ur skafferiet. Ja, sådana vanliga saker känns så mysiga!

Nu ska jag fixa syrrans naglar sen ska hon få göra slingor på mig :D

Här är böckerna jag beställde:
A picture of Dorian Grey, Oscar Wilde
Ut ur mörkret, Linda Caine
Smuts, Katarina Wennstam
Förbindelsen, Åsa Ericsdotter
Flickan med de röda skorna, Maria Housden
Snälla pappa, nej! , Stuart Howarth
Det svarta puzzlet, Olle Thörnvall
Brev till Utlandet, Eric Ericsson
Brev till Samhället, Eric Ericsson

Imorgon(eller idag klockan är efter 24) blir det hemfärd. Slutar 22 så anländer i Sverige väldigt sent. Tur för mig att Jonas är i norge till på torsdag för då har nog tesmesen lite tid att umgås med mig under veckan. Hör och häpna, Josefin ska vara i sveland nästan en hel vecka! Sen jobbar jag några dagar och kommer tillbaka på valborg! Det blir gött med lite  ledighet, behöver det nu känner jag. Annars hade jag nog blivit galen.

ligger i sängen i husvagnen. Är trött men det är så skönt att få vara uppe när man börjar sent dagen efter. känns om man måste passa på liksom.

Hmm. Kärleken. Jag har en som kanske det skulle kunna bli något med. Men vet inte om jag vågar. Jag är så muppig. Är inge bra på förhållanden, jag kommer bara muppa mig igen liksom. Gaaah. Blir galen. Vet inte hur jag ska göra. Blir väl att ta det lugnt och bara se vad som händer.

Koser meg! Vissa saker älskar jag med det norska språket. Som när man ska göra något och de säger "kos deg". Som nu när jag ska till sverige, " kos deg hjemme". Det är så koseligt!  Kos=mys. Enligt min tolkning iaf. Eller "glad i deg". som jag egentligen har lyckats förstå om det betyder att man är kär i någon, eller tycker om nån, eller älskar någon. Måste ta reda på. Låter fint iaf. 

Beställde nio böcker från adlibris igår.. som jag bara måste läsa. I know. Jag är en tönt. Men behöver lite att läsa nu när jag hänger mycket själv i husvagnen.

Sitter i min husvagn och spanar på min sjöutsikt. Idag har jag äntligen fått sovmorgon.
14.45 börjar jag tror ja. Men åker nog dit tidigare. har ändå inget att göra här i "vognen". Ska bara städa lite så det är fint till Kröcka kommer ikväll. Jag är så duktig på att stöka ner. Men det är lugnt om jag bara stökar ner bara så länge jag är ensam. Får se om i har fått tag i en lägenhet. Ska ringa hyresvärden imorgon.


Nu har jag snart druckit upp en hel sjokolademelk till frukost.

"Jag är psykiskt fragil, etiskt labil. Vet att mitt ord har läckt, kom och smaka på min andedräkt"

"Känner livets  tunga hand på min axel. Känner dödens kyla fläkta mot min kind."


Tänkte köpa lite böcker adlibris. Varför hittar jag inga poesiböcker?

En bra sak med campinglivet är att man kan stå ute, vid en sjö, alldeles vid kanten, se när månen bländar vattenytan, titta på de allra vackraste stjärnorna på himlen samtidigt som man borstar tänderna.

Jag blir så glad av vackra ting. Naturen främst. Jag skrattade lite åt mig själv. En filmsekvens blixtrade i mitt huvud, där jag spelar en gammal tant i en amerikansk film, som skakar på huvudet åt sig själv, säger  "Silly old lady" högt och skrattar så där lite tantigt och går in och lägger sig. Precis som jag gör nu. Godnatt.

Boktips: Johanna Thydell -det fattas en tärning
Samma författare som skrev I taket lyser stjärnorna, som vann augustpriset 2003. Även det en fantastisk bok.



Jag älskar doften av bladen i en nyköpt bok, och den mjuka pärmen på en begagnad pocket

http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go

Jag skulle till Köpenhamn. Det ska jag inte längre. Jag fick inte bli med. Man var tvungen att ha varit med på 75% av spelningarna för att få bli med. Men jag har ju varit i Norge. Spelat när jag varit hemma. Spelat i den där föreningen i över tio år. Det betydde visst inget nu. Jag har växt upp med det gänget, men nu vill de inte ha mig med. Det är anhöriga med på resan, som inte ens spelar. Dom får bli med. Men inte jag. Jag känner mig spolad. Dränkt. Som en blöt katt för fan. Här har man tagit ledigt, jobbat extra för att få ihop pengar och mindre än en månad före avresa blir jag dumpad. Jag känner mig besviken, ledsen, arg. Jag har gråtit floder. Inte  bara för jävla Köpenhamn. Det har varit mycke stress, mycket må dåligt, inte mycke bra. Jag såg fram emot resan. Ett glatt gäng, musik som jag älskar, lite öl på det, bort från det här stället. Men nu försvann helt plötsligt min fristad.
Vad ska jag göra nu? Jobba mera, helt omotiverad? Varför, varför, varför kan inte allt bara kännas bra? Kan det inte få vara lite lugn och ro några månader? Frid och fröjd, skratta åt problem, ta dom med en klackspark.
Vart går gränsen för en människa? Hur mycket krävs för att en människa ska gå itu? Spricka på mitten, falla på gatan som två kistlock.

Jag kurar ihop i min husvagn. Ensam. Magen kurrar, men ingen matlust. Skulle spara pengar och leva på konserver. Nu sparar jag mer än någonsin när jag inte ens har något att spara till.
Jag vet, jag gnäller. Upp och hoppa efter varje motgång. Men det är så jävla jobbigt. Jag kommer ligga här nere och älta mina motgångar.

Jag är bara så stressad. flytten, husvagnen, alla mina grejer i kartonger, olika bilar. Utspridd. Boende härnäst? Vet inte. Destination unknown.

"Såååå farligt kan det inte va med dig Josefin-gumsan"
Nej, det kan väl inte det. Men det är det.

Jag har bara lust att skrika. Som den morgonen när mamma berättade att Mattias hade kört ihjäl sig. Då gick jag ut på gräsmattan och skrek. Skrek så jag skakade. La mig utmattad på studsmattan. Under ett täcke, i sommarsolen. Fortfarande skakande.
Alla tacklar väl smärta olika. Blir det för mycket för mig då måste jag få det ur mig. Skrika, slå i väggen, slänga möbler. Är jag mer "mys-depp" målar jag, skriver. Eller jag tvingar mig själv till det. Alltid tvingar jag mig till det. Aldrig självmant. Jag vet att det hjälper.
Det är därför jag ibland dröjer med beställningar på målningar. Måste tömma mig på en annan duk tills jag är tom och kan fortsätta.

Sms:
"Det handlar om mig nu.
Jag är ledsen.
Inte på något speciellt.
Bara hela livet.
Fet depression -Here I come!"

Jag kanske är starkare än så här. Måste bara hitta styrkan i mig. Det blir tufft nu ett tag.

Så där ja. Nu är husvagnen uppställd. Ska bara ösa ur lägenheten sen blir det campingliv för hela slanten. Campingen ligger ca 30 min körväg från flygplatsen, så rent socialt så kommer jag att dö ut. Finns ingen där jag kan hälsa på, det är inte bara att åka in till Gardermoen och säga hej.
Men vi kommer bliigit undan. Men nu vill jag bort från Norge!

Hem till Therese!

Igår jobbade jag 13 timmar, idag 12,5 timme. Igår var det rød dag och vi fick 170% i tillægg så drog ihop næstan 5000 kr på en dag! Ønskar att alla dagar var så... Nu måste jag jobba jærnet før att få något till løn i maj. Ska vara ledig fem dagar i slutet av april plus att jag varit sjukskriven tre dagar.

Men mage ær helt fuckd up. Måste vara pga av konstiga matvanor. Blir ju aldrig någon riktig mat. Speciellt inte nær man jobbar så hær. Igår blev det mcdrive. Jag var såå sugen på pommes frites. Det var riktigt bra också før jag fick med små ketchupåsar som jag kunde ha med mig till matlådan idag.

Idag hade jag med mig tårta till Eirik, så vi satt och fikade på min rast. Dagsmys!

Funderar på att åka till Grorud ikvæll.... Ær det fortfarande bråk hemma så blir det ett lætt val...

Imorgon ska jag flytta ur lægenheten! Jobbigt... och lite sorgligt.. Uscha!

Tänkte att jag skulle bli bättre på att skriva här. Fast det tänker jag alltid och så skriver jag ett inlägg sen glömmer jag bort det  :P

Så hur är livet nu? Det är lite drygt. Ska ut ur lägenheten innan torsdag. Kröcka och jag fick inte tag i någon lägenhet fort nog så jag fick ringa morsan som sista lösning och höra om jag kunde låna husvagnen igen. Så de närmsta, kanske två månaderna bir det campinglivet igen. Det känns väl okej men jag vet inte hur jag ska ha tid till att måla. Får sätta upp staffliet i förtältet kanske.
Jag vill inte vara kvar i norge. Är trött på det. Eller inte främst landet. Mest jobbet. Har sökt två andra men inte gått något svar. Funderar på om det är dags för nästa land. Ska titta lite på arbetsförmedlingens hemsida. Får se vad som händer.