Søndag
Idag gick jag upp klockan 02.45, børjade jobba kl 04.00. Jag slutar klockan tio idag så jag får væl inte gnælla. Klarade kursen, fick kursbeviset i torsdag, har jobbat sen dess. Det går riktigt bra och jag børjar bli riktigt snabb.
Alex sover hos mig den hær helgen. Igår var vi in till jessheim och lunchade(slutade på jobbet kl 10.30). Sen låg vi på bryggan och solade och badade, det var hur skønt som helst!
Igår var jag ledsen en stund, fick dumma sms av en dum kille. Men Alex tvingade mig till att skratta, hon kan alltid få mig att skratta. Och då orkade jag inte var ledsen. Hon ær allt bra den dær norrlænningen. Nu kænner jag mig inte så ensam hær længre.
Nu ær min pause slut så jag måste gå och jobba.
hade!
Jag gråter mycket
Jag är inne i en djup period så det kan bli lite såna bloggar hädanefter =)
Inatt drömde jag att jag var gravid. I drömmen var jag lycklig för det. I verkligheten hade det inte varit så. Det är inte tid för det än.
Fick reda för någon dag sen att min kompis från Jönköping är gravid. Är så glad för hennes skull. Jag ska bli... moster! Eller nåt sånt. Det spritter i hela kroppen när jag tänker på det =)
Jag minns när jag var yngre. Jag grät över en kille. Någon av mina kompisar som satt bakom mig och försökte trösta mig sa; "Jag vet inte vad som hänt, men det måste vara något hemskt, för hon brukar inte gråta".
Jag var mer lik Therese på den tiden. Hade en sund inställning till killar. "Tycker dom inte om mig för den jag är, så är det skitsamma". Vart tog dom tankarna vägen?! Den styrkan!? Det irriterar mig lite att jag blivit en sån pussy.
Pussy alltså,
Nuförtiden gråter jag jämt. För allting. Något fint på tvn, bebisar, kyrkogårdar, stress. Har väl lite att göra vilken del av månaden det är också. Stress är nog värst. Eller när jag inte vet vad jag ska göra. Då kan jag sätta mig ner på golvet och gråta en skvätt. Men sen är det borta. Det har blivit en slags hantering. För när jag har gråtit kan jag sen ta mig an problemet och hitta en lösning. Så visst, man framstår inte som någon stark person om man gråter mycket. Men det är mitt sätt, så då tänker jag inte skämmas för det.
Gråt för allt i världen! Det renar! ;)
För övrigt så håller jag på att flyttar =)
Inatt drömde jag att jag var gravid. I drömmen var jag lycklig för det. I verkligheten hade det inte varit så. Det är inte tid för det än.
Fick reda för någon dag sen att min kompis från Jönköping är gravid. Är så glad för hennes skull. Jag ska bli... moster! Eller nåt sånt. Det spritter i hela kroppen när jag tänker på det =)
Jag minns när jag var yngre. Jag grät över en kille. Någon av mina kompisar som satt bakom mig och försökte trösta mig sa; "Jag vet inte vad som hänt, men det måste vara något hemskt, för hon brukar inte gråta".
Jag var mer lik Therese på den tiden. Hade en sund inställning till killar. "Tycker dom inte om mig för den jag är, så är det skitsamma". Vart tog dom tankarna vägen?! Den styrkan!? Det irriterar mig lite att jag blivit en sån pussy.
Pussy alltså,
Nuförtiden gråter jag jämt. För allting. Något fint på tvn, bebisar, kyrkogårdar, stress. Har väl lite att göra vilken del av månaden det är också. Stress är nog värst. Eller när jag inte vet vad jag ska göra. Då kan jag sätta mig ner på golvet och gråta en skvätt. Men sen är det borta. Det har blivit en slags hantering. För när jag har gråtit kan jag sen ta mig an problemet och hitta en lösning. Så visst, man framstår inte som någon stark person om man gråter mycket. Men det är mitt sätt, så då tänker jag inte skämmas för det.
Gråt för allt i världen! Det renar! ;)
För övrigt så håller jag på att flyttar =)
