jozelijoz

Nu har jag lagt upp tio inlägg som "utspelar" sig mellan 10-20 juli. De skrev jag som dokument på datorn när jag kom ut från intensiven och låg på vanliga avdelningen. Eftersom jag inte hade internet då så lägger jag upp allihopa nu. Där jag har vetat datum har jag skrivit det.

Jag fick alltså lämna sjukhuset 20 juli. Med sos köpenhamn kom vi överrens om att jag skulle åka med pappa upp till Salzburg, sova på ett hotel där och sen flyga hem. Så idag flög jag först salzburg-wien, sen wien-oslo. Hela tiden med assistans och rullstol. På Gardermoen möttes jag upp av en taxichaufför som körde mig till munkfors. Så nu är jag äntligen hemma hos pappa. Har träffat mormor, mamma, micke och mina syskon. Det var ett kärt återseende med mycke tårar. Iaf för mig.

Jag har varit lite skakad idag när jag insett va illa det egentligen va. Min kropp var i chocktillstånd och alla organen höll på att lägga ihop. Först i efterhand så förstår jag att jag kunde ha dött därborta. Det är lite svårt att förstå. En på hundratusen får den sjukdom som jag fick. Är jag speciell? Är jag stark? Jag vet inte. Jag bara lever.

Nu ska jag unna mig en godnatts sömn i en riktig säng utan hårda kuddar.