On/Off
Känns som jag har hundratals med känslor i mig som jag inte vet vart jag ska göra av. Och det handlar om allt. Kärlek, vänner, jobb, framtid.
Överväger att skaffa mig en egen lägenhet och bo där själv. Men samtidigt så vet jag inte. Jag kommer få mer privatliv, eller ha ett helt enkelt, jag kan ägna mer tid att måla, kan ha fest hemma, göra vad fan jag vill utan att behöva respektera någon annan. Samtidigt kommer jag känna mig jävligt ensam. Jag är lite socialt beroende, måste alltid ha människor runt mig för att inte deppa ihop med mina egna tankar, på samma gång som jag måste få vara helt ensam emellanåt(jag är komplicerad). Hyran kommer bli dyrare så jag kommer inte ha råd att resa så mycket som jag vill. Men jag behver en fast punkt i tillvaron. Det är bra i Nordkisa, men det känns så tillfälligt där man sover på en extrasäng. I Munkfors bor jag på soffan. Jag är trött på att vara en vagabond. Men vill jag vara i norge? vill jag verkligen bli fast där? men har jag något att välja på? med tanke på att jag är kvar där efter 13 månader när jag bara skulle jobba över sommarn så kanske jag aldrig tar mig någonstans.
Och jobbet. Tycker jag verkligen om det? Som gm är allt mycke stressigare, det är mer ansvar, mer press. Jag älskar det emellanåt, hatar det däremellan. Känns bara som jag drar en lättnads suck efter varje flyg. Kollegorna är det bästa. Det är det som gör det roligt. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Måste tänka över mitt liv. Efter min nära-döden upplevelse känns det som jag tänker två gånger på allting.
Kärlek. Varför kan det inte räcka med att älska någon? Varför måste alltid allting annat krångla. Your love alone is not enough..
Jag får panik när jag funderar över vad folk tycker om mig. Vet inte varför jag bryr mig egentligen.
Åh, suck, pust, stön. Jag vill inte tänka, varför går det inte bara att stänga av ? =(
Överväger att skaffa mig en egen lägenhet och bo där själv. Men samtidigt så vet jag inte. Jag kommer få mer privatliv, eller ha ett helt enkelt, jag kan ägna mer tid att måla, kan ha fest hemma, göra vad fan jag vill utan att behöva respektera någon annan. Samtidigt kommer jag känna mig jävligt ensam. Jag är lite socialt beroende, måste alltid ha människor runt mig för att inte deppa ihop med mina egna tankar, på samma gång som jag måste få vara helt ensam emellanåt(jag är komplicerad). Hyran kommer bli dyrare så jag kommer inte ha råd att resa så mycket som jag vill. Men jag behver en fast punkt i tillvaron. Det är bra i Nordkisa, men det känns så tillfälligt där man sover på en extrasäng. I Munkfors bor jag på soffan. Jag är trött på att vara en vagabond. Men vill jag vara i norge? vill jag verkligen bli fast där? men har jag något att välja på? med tanke på att jag är kvar där efter 13 månader när jag bara skulle jobba över sommarn så kanske jag aldrig tar mig någonstans.
Och jobbet. Tycker jag verkligen om det? Som gm är allt mycke stressigare, det är mer ansvar, mer press. Jag älskar det emellanåt, hatar det däremellan. Känns bara som jag drar en lättnads suck efter varje flyg. Kollegorna är det bästa. Det är det som gör det roligt. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Måste tänka över mitt liv. Efter min nära-döden upplevelse känns det som jag tänker två gånger på allting.
Kärlek. Varför kan det inte räcka med att älska någon? Varför måste alltid allting annat krångla. Your love alone is not enough..
Jag får panik när jag funderar över vad folk tycker om mig. Vet inte varför jag bryr mig egentligen.
Åh, suck, pust, stön. Jag vill inte tänka, varför går det inte bara att stänga av ? =(
Kommentarer
Trackback
