Rutin
Jag börjar känna mig som en människa igen med riktiga rutiner. Igår fick jag duscha för första gången på en vecka. Mitt hår var på väg att leva sitt eget liv. Visserligen hjälpte pappa mig att tvätta det för några dagar sen, men jag hade varken balsam eller hårborste, och tänk dig håret efter att ha legat på rygg, på bakhuvudet i en vecka. Jag överdriver inte om jag säger att det stod rätt ut. Pappa hade köpt nya kläder åt mg som jag kunde sätta på mig efter jag duschat. Det var en härlig känsla. Idag vaknade jag iaf, fick min frukost, bestående av fyra små yttepytte toast skivor i plast, med marmelade och en skål te. Just det, skål. Med en stor sked. Sen borstade jag håret och sedan tänderna. Tog fram datorn, pratade med doktorn. Jag måste vara mest high tech på detta sjukhus. En dator, en bärbär tv med dvd och två mobiltelefoner. Pappa fixa.
Sjukhuset heter Azienda Ospedaliera Santa Maria Degli Angeli. Nu vet inte jag om det första kanske betyder ”Detta lakan tillhör...” Min italienska är inte den bästa.
Doktorn sa förövrigt att jag nog inte får åka hem imorgon heller. Jag är nästan förvånad över min oberördhet. Jag rörde inte en min när han sa det. Visst hade jag sett fram emot att få åka hem, men det gjorde jag även förra måndagen, när det pratades om att få åka hem första gången. Planen har ju hela tiden varit att skicka hem mig så fort jag varit frisk nog att överleva en flygresa. Jag har ingen vätska i lungorna kvar så nu vet jag inte vad vi väntar på. Vi avvaktar. Jag hatar att avvakta. Doktorhelvetet kan ju åka hem till frugan varje kväll och inte tänka mer på sjukhuset. Jag bor här, i den här jävla sängen, långt som fan hemifrån. Även om de släppte ut mig nu hade det tagit ett tag att få mig hem.
JAG ÄR INNE PÅ NIONDE DAGEN PÅ SJUKHUS I FUCKING NOWHERE I FUCKING JÄVLA ITALIEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag börjar överväga att jag håller på att bli galen. Jag vill bara få komma ut. Bara få andas lite frisk luft, se solen få en vindfläkt i håret. Jag har inte varit ute.
Kul att jag börjar inlägget med att jag börjar känna mig som en människa igen och avslutar det med att jag håller på att bli galen.
