Botten är nådd
jag känner mig så otroligt melankolisk. Jag vill härifrån samtidigt som jag inte riktigt vet vad som väntar mig där hemma.
Jag är irriterad. Sos bekostar inte en transport hem för pappas bil, så nu måste han köra hem den. Alltså två dagars bilfärd för stackars pappa upp genom europa. Det betyder att pappa vill åka så snart som möjligt och jag vet inte när jag kommer härifrån. Och då måste jag klara mig själv. Jag är asnervös för att klara mig på flygplatsen själv. Plus att jag ska ha rullstol, plus att jag får inte med mig bilen hem från gardermoen utan får ta taxi till munkfors. Argh. Å nu har jag försökt få tag i en läkare hela dagen utan resultat. Så nu är jag arg på riktigt. De måste skicka hem mig idag. Botten är nådd, nu räcker det.
