"bad infectzione"

Det första de noterade på akutrummet var min orimligt höga feber, så det första som gjordes var att en sköterska kom och la en ispåse på varje axel och en under kjolen(!). Sen var det lugnt en stund, sen började karusellen. Min säng drogs iväg, in i det ena rummet efter det andra. De tog prover, gjorde sån dära donout röntgen(på skallen), gynundersökningen(en av de brutalaste jag varit med om får inte glömmas). Det var väl så att de kommit fram till att jag hade en massiv infektion, men inte vart denna hade startat. Pappa hade varit tvungen att åka tillbaka till hotellet och där mina systrar väntade så jag var överlämnad åt de galna italienarna. Jag var lite borta så det jag minns var massa huvuden och en massa massa italienska. Vid ett tillfälle hade alla runt mig munskydd och jag med. Vi sprang genom korridorerna. När vi äntligen stoppade fick jag massvis med nålar och slangar i mig, de kopplade mig till en dator och helt plötsligt var jag naken också. För nånstans på vägen hade de fått av mig allt. Jag kände mig sjukt hjälplös.

De följande dagarna inne på intensiven gick i vågor. Jag hade väldigt många trevliga sköterskor och doktorer, men också ett par surkartar. Jag fattade ingenting de första dygnen för ingen talade engelska med mig och var det något särskilt pratade de med pappa. Pappa fick ryta till om det. Prata med Josefin, hon är vuxen. Allt blev mycke bättre då. Jag fick då för första gången reda på att jag fått en infektion och någon dag senare att den satt i blodet, blodförgiftning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0