Skillnaden på 16 och 19
Utan att lägga mig i onämnd debatt, känner jag för att skriva om dessa ålderskillnader.
Har haft och läst om diverse diskussioner gällande dessa åldersskillnader. De yngre tycker givetvis att de vet precis lika mycket som de som "bara" är några år äldre. Men sanningen är att det är en enorm skillnad. Givetvis kan det också skilja sig om man lägger till faktorer som den enskilde personens mognad. Men i allmänhet tror jag att det är så här. Sextonåringen tror sig veta allt. Tar aldrig en äldres parti för att denna kan ha varit med om lite mer. Inte ens om det är ens farmor, mormor o.s.v. som har betydligt fler erfarenheter på nacke, vilket jag själv känner igen från mina yngre år. Mamma kunde säga att hon har varit i min ålder, hon vet hur det är. Icke tyckte jag. Hon kunde inte alls förstå mig. Ingen förstod någonting. Ser det i min syster nu. Fast det inte alls var många år sedan jag satt i hennes sits vill hon inte höra. Jag vet ingenting om hur hon har det. Visst, jag vet inte allt hon har varit med om, men jag vet hur världen gungar när man är i den åldern. Allt är ostabilt, man famlar.
När jag sedan fyllde 18 år, kände jag en dag hur ett lugn spred sig inom mig. Som ett vildsint hav som plötsligt lägger sig och man kan se sin egen spegelbild i vattnet. Då drog jag en djup suck som avslutades i ett leende. Livet var allt i från perfekt från den dagen, men all den där förvirringen och oförståendet la sig. Jag slutade reta upp mig på ingenting, lyssnade på äldre, insåg att jag inte var så olik andra som jag trodde. Ibland kan jag känna mig som 45 år när jag lyssnar på tjafs, för det är så onödigt, finns massvis med grejer som är bättre att lägga sin tid på. För vare sig man vill det eller inte så tickar klockan ständigt.
Är du sexton eller runt den åldern kommer du nu sucka och tycka "jaja vi har hört det där förr, hon vet inte vad hon talar om"
Är du äldre och funnit den där friden inom dig själv så förstår du precis vad jag talar om.
Tills vidare,
J
Har haft och läst om diverse diskussioner gällande dessa åldersskillnader. De yngre tycker givetvis att de vet precis lika mycket som de som "bara" är några år äldre. Men sanningen är att det är en enorm skillnad. Givetvis kan det också skilja sig om man lägger till faktorer som den enskilde personens mognad. Men i allmänhet tror jag att det är så här. Sextonåringen tror sig veta allt. Tar aldrig en äldres parti för att denna kan ha varit med om lite mer. Inte ens om det är ens farmor, mormor o.s.v. som har betydligt fler erfarenheter på nacke, vilket jag själv känner igen från mina yngre år. Mamma kunde säga att hon har varit i min ålder, hon vet hur det är. Icke tyckte jag. Hon kunde inte alls förstå mig. Ingen förstod någonting. Ser det i min syster nu. Fast det inte alls var många år sedan jag satt i hennes sits vill hon inte höra. Jag vet ingenting om hur hon har det. Visst, jag vet inte allt hon har varit med om, men jag vet hur världen gungar när man är i den åldern. Allt är ostabilt, man famlar.
När jag sedan fyllde 18 år, kände jag en dag hur ett lugn spred sig inom mig. Som ett vildsint hav som plötsligt lägger sig och man kan se sin egen spegelbild i vattnet. Då drog jag en djup suck som avslutades i ett leende. Livet var allt i från perfekt från den dagen, men all den där förvirringen och oförståendet la sig. Jag slutade reta upp mig på ingenting, lyssnade på äldre, insåg att jag inte var så olik andra som jag trodde. Ibland kan jag känna mig som 45 år när jag lyssnar på tjafs, för det är så onödigt, finns massvis med grejer som är bättre att lägga sin tid på. För vare sig man vill det eller inte så tickar klockan ständigt.
Är du sexton eller runt den åldern kommer du nu sucka och tycka "jaja vi har hört det där förr, hon vet inte vad hon talar om"
Är du äldre och funnit den där friden inom dig själv så förstår du precis vad jag talar om.
Tills vidare,
J
Kommentarer
Postat av: Marika
jag har också funnit den friden, så jag vet va du pratar om ;)
Trackback
