jozelijoz

En sån som man egentigen bara vill sjukskriva sig efter. Ligga under ett täcke i en vecka och sucka.
Åker till Norge om ett par timmar, börjar jobba imorgon -tidigt. Och som vanligt inför Norge stressar man som fan. "Har jag tänkt på allt nu?". Sist glömde jag allt, och det är tråkigt att sitta i husvagnen och tänka på allt som det skulle ha varit trevligt att ha med sig.
Min "räääserbil" som jag köpte förra sommaren, som jag ställde av i vintras för att den krånglade och för att jag helt enkelt inte hade råd att betala den förbannat dyra försäkringen. Nåväl, nu tänkte jag iaf att jag ville ha min alldeles egna bil till norge, eftersom pengar kommer börja ramla in och då slipper jag pappas gnäll om att jag har hans hela tiden.
Så i början av juni hjälpte Micke mig att ställa på den, då frågade han också om jag ville att han skulle boka besiktning. Javisst tyckte jag, bra då är det klart när jag kommer hem. Gissa vad jag fick reda på i förrgår att han glömt.
Så jag fick ringa till bilprovningen och prata med en dator som inte fattade någonting. "Säg ditt registreringsnummer med hjälp av namn, t.ex. A som i Adam, B som i Bertil o.s.v." Nu har jag cww, vilket gjorde det lite krånligare än adam och bertil. Så jag sa C som i charles, W som i walter, W som i Walter. Då säger datorn till mig; "sa du C som i ceasar, M som i Martin och A som i Adam?". Nej! Jag fick psykbryt på telefonen. De fick koppla mig till en telefonist innan jag bröt ihop. Där blev jag inte så mycket klokare eftersom det inte fanns någon besiktningstid, idag torsdag.

Suck

Men igår kväll satte jag mig vid datorn och kollade tider(det kunde man visst också göra fick jag höra sen...) Då hade det blivit avbokning och jag fick tid vid 8.20 imorse. Men jag hade fortfarande vinterdäck på. Så jag fick gå upp innan sju imorse och försöka hitta någon som ville kränga däcken åt mig. kvart i åtta fick jag hjälp på lillängen. Tio över kom jag iväg mot sunne. när jag blir stressad blir jag gråtfärdig. Så några snyft, men sen kändes det ändå positivt, för nu var jag på väg, det skulle ordna sig. Nedanför höjden i Torsberg började det låta fruktansvärt i bilen och det slängde i allt som var. Så jag fick ställa mig i vägkanten med varningsblinkers och ta ett varv runt i bilen. Kunde iofs lika gärna suttit kvar i bilen och funderat ut vad det kunde va eftersom jag inte kan ett dugg om bilar. Verkligen nada. Ringde pappa, han tyckte jag skulle försöka skruva åt däcken, det var nog något av dom som var på väg av. Jag gjorde det, det blev inte bättre. Ringde pappa igen, förtvivlad, han var i torsby och kunde inte hjälpa mig. Klockan var nu halv nio och jag missat min tid för besiktning. Ringde till Robert samtidigt som mitt batteri i mobilen höll på och ta slut. Tio över nio kom Robert och fastslog att en bromskiva hade gått helt itu. Så det var bara att ringa efter bärgare.

yes. Så mycke slit för att inte ens få med sig bilen till norge. Har aldrig behövt en bärgare förut iaf.

Jag mindes mycket väl varför jag tröttnade på bilen och inte ville ha kvar den. Suck för bilar.

Ska bli skönt att komma till jobbet och få vila upp sig lite ;)

Puss&Kläm